Inéz Norberg-Delgado var en karriärsdriven kiropraktorstudent som älskade att träna långdistanslöpning. Idag, fyra år senare, är hennes liv totalt förändrat. Allt orsakat av en sällsynt tarmsjukdom.

För att kunna upprätthålla en vanlig vardag behöver 31-åriga Inéz Norberg-Delgado smärtlindring varje dag. I perioder även näringsdropp.

– Jag har mycket värk i magen och ryggen, och svårt att äta vilket gör mig trött och orkeslös, säger hon och tar en klunk ur sin kaffekopp innan hon fortsätter:

– Jag har fått lägga om livet helt och hållet och tvingats lära mig att ta det lugnt.

Inéz magproblem började redan under gymnasietiden men var då inget som påverkade vardagen. När hon fyllt 24 år förvärrades problemen, hon fick svårare att äta och hade väldigt ont.

– Jag hade så ont i magen att jag till slut inte stod ut. Ingenting hjälpte och jag åkte in till akuten flera gånger, berättar hon.

När Inéz sökte hjälp för sina magsmärtor, som kom periodvis, upplevde hon att ingen tog det på allvar.

– Jag fick ingen hjälp. Läkarna sa att smärtorna berodde på att jag var en stressad tjej. Det fick mig att känna mig ensam och besviken.

Det som till slut gjorde att Inéz började utredas ordentligt var ren tur. En bekant råkade nämligen arbeta på akutmottagningen hon besökte.

Snart kunde läkarna se att Inéz led av den allvarliga sjukdomen kronisk intestinal pseudoobstruktion. En diagnos som innebär att tarmrörelserna inte fungerar som de ska. Det främsta symptomet är svåra magsmärtor, liknande tarmvred, och beror på att matens väg genom tarmen försvåras eller helt stoppas upp. Sjukdomen kan vara livshotande.

Trots beskedet om sitt tillstånd fortsatte Inéz att leva på som vanligt och ville inte riktigt ta in allvaret.

– I början när jag hade fått diagnosen stretade jag emot kroppen och sprang ännu mer. Jag var så väldigt arg, säger hon.

Så småningom tvingades hon ge vika för kroppens signaler och lägga löpningen på hyllan. Som färdig kiropraktor hann hon endast arbeta ett halvår innan smärtorna och energiförlusten blev för stor.

– Mina drömmar krossades, säger hon och blickar ned i bordet.

Hon bär en mörkblå skjorta och i urringningen skymtar en tejp till en venport, dit hon kopplar sitt näringsdropp på nätterna. Ett hjälpmedel hon har lärt sig att leva med eftersom hon inte kan äta tillräckligt med mat.

– Om jag ska sova på hotell tar jag bara med droppåsen och hänger upp den med presentsnören för att piffa upp det lite extra, säger hon och skrattar.

Samtidigt som sjukdomen orsakar Inéz mycket lidande har den även lärt henne att uppskatta livets små stunder mer. Hon kallar det själv för en superkraft.

– Jag kan njuta av saker som mina vänner ser som självklara. Jag behöver inte åka till New York för att känna lycka, det räcker med att gå ut i skogen och äta frukost på en bergshäll med min sambo. Jag har hittat ett sorts lugn, säger hon.

Hur Inéz kommer att må i framtiden är ovisst eftersom kunskapen om sjukdomen fortfarande är liten. Det gör inte att hon slutar sätta upp nya livsmål. Idag arbetar hon heltid samtidigt som hon studerar hon till terapeut och planerar att öppna egen mottagning. I vår ska hon även gifta sig.

– Det som är nu behöver inte förbli så utan kan alltid bli bättre. Om inte i kroppen så i psyket, så att man kan hantera det bättre. Jag tror att livet kan få fler dimensioner om man står ut med att mörkret, avslutar hon.

Text: Malin Pettersson

Bilder: Frida Sjögren

Titta gärna in Inéz blogg: www.sjuktstark.se