Divertikulit
Granskad av: Andreas Samuelsson, överläkare, Kirurgkliniken, NU-sjukvården
Uppdaterad: 2024-10-16
Fickor på tjocktarmen (divertiklar) är en mycket vanlig sjukdom i västvärlden. Fickorna är vanligare med stigande ålder och mer än hälften av alla 60-åringar har fickor på tjocktarmen. Det är ett godartat tillstånd som vanligtvis inte ger några symptom, men runt fem procent kan få blödningar från sina fickor och mellan 10-25 procent kan någon gång under livet få en inflammation i fickorna på tarmen (divertikulit). Denna inflammation kan variera i svårighetsgrad och behandlas därför på många olika sätt.
Hur yttrar sig divertiklar?
Bara förekomsten av fickor på tarmen innebär oftast inga symptom överhuvudtaget. Däremot får ca 5 procent blödningar från tarmen orsakade av fickorna. Då ska man söka sjukhus för att få det fastställt att det är blödning från fickor på tarmen. Mellan 10-25 procent av de som har i fickor på tarmen får någon gång i livet en inflammation i anslutning till fickorna som kan ge ett eller flera av följande symptom:
• ”Ont i magen” (oftast till vänster i magen)
• Feber
• Illamående
• Kräkningar
• Förstoppning
• Diarré
• Smärta vid vattenkastning
Vad är divertiklar?
Divertiklar innebär att det har bildats små slemhinnefickor på tarmen. Detta är i sig helt ofarligt, men om det finns ett blodkärl i närheten så kan det orsaka en blödning. Om tarminnehåll fastnar i tarmfickan kan det bildas en lokal inflammation, ofta orsakad av en mindre bakterietillväxt. Detta kallas för divertikulit.
Vad beror divertiklar på?
Orsaken till sjukdomen är okänd. Förmodligen är det flera faktorer som samverkar, och det finns många teorier bakom uppkomsten. Sannolikt uppkommer fickor i tarmen på grund av bland annat en onormal tarmmotorik, förändringar i tarmens bindväv och muskellager samt en kombination av låggradig inflammation och obalans i mikrofloran i tarmen. Det är mycket vanligare med divertiklar i västvärlden vilket har gett upphov till teorier kring att fiberfattig kost kan vara en delorsak, men det är inte helt säkert klarlagt.
Hur ställer man diagnos?
Diagnosen, fickor på tarmen, kan ställas med hjälp av röntgenundersökningar eller så kallad endoskopi, då man går in med en rörlig slang i tarmen och tittar med en kamera. Samtliga undersökningar kräver att tarmen är rengjord genom laxering.
Vid inflammation i fickorna, så kallad divertikulit, kan både datortomografi och magnetkameraundersökning behövas för att säkerställa och kartlägga sjukdomen. Efter en första akut inflammation ska tarmen oftast undersökas med röntgen eller endoskopi när inflammationen har lagt sig för att utesluta annan sjukdom och för att bekräfta att det finns tarmfickor.
Hur behandlar man divertiklar?
Bara vanliga tarmfickor (divertikular) behöver inte någon specifik behandling. Det är mer ett tillstånd än en sjukdom. Mycket talar för att fiberrik kost kan vara bra för att minska utvecklingen av tarmfickor.
Vid blödningar är behandlingen oftast symptomatisk med järntabletter eller blodtransfusioner om det behövs.
Ibland kan man behöva gå in i tarmen med en rörlig slang och kamera för att lokalt behandla blödningen. Endast i sällsynta fall behövs operation av detta.
Akut inflammation av fickorna på tarmen kan vara av olika svårighetsgrad och därmed också kräva olika former av behandling. Ibland är obehaget så stort att man behöver söka sjukvård. Det vanligaste (3/4 av alla inflammationer i fickorna på tarmen är lindriga) är en lindrig inflammation med buksmärta och feber. Om allmäntillståndet i övrigt är gott är behandlingen att endast begränsa födointaget till flytande föda samt smärtlindrande tabletter som Paracetamol och Ibumetin i symtomlindrande syfte. Denna lindriga form kräver sällan inneliggande vård och läker oftast ut av sig själv på några dagar. Vid mer påverkat allmäntillstånd kan inneliggande vård i 2-3 dagar med tarmvila och dropp och ibland antibiotika vara nödvändig. Ännu mer ovanligt är att inflammationen leder till allvarligare komplikationer.
Dessa komplikationer är bland andra:
• Varansamling i bukhålan som behandlas med antibiotika och ofta någon form av dränage med en slang in i bukhålan.
• Bukhinneinflammation som behandlas med en akut operation. Detta kan innebära att man sköljer rent bukhålan under en titthålsoperation och lägger in ett drän. Ett alternativ vid allvarligare bukhinneinflammation är att den inflammerade tarmen tas bort och att patienten får en tillfällig påse på magen (stomi). Denna stomi kan man i många fall ta bort vid en planerad operation längre fram när inflammationen har lagt sig.
• Fistelgångar (förbindelse mellan tarm och blåsa/slida exempelvis). Detta leder ofta till en operation där tarmen och fisteln tas bort, brukar vanligtvis ske när inflammationen lugnat ner sig.
• Tarmvred. Detta kan leda till antingen en akut eller en planerad operation, lite beroende på förloppet.
OBS! Vid blod i avföringen, viktnedgång, svåra buksmärtor och feber ska du söka läkare.
Vad kan vi vänta av framtiden?
I de fall som kräver akut operation vid bukhinneinflammation studeras om man kan ta bort den sjuka tarmen utan att behöva lägga ut tarmen som en stomi (påse på magen). Detta är inte helt klarlagt än och förhoppningsvis kommer det fler studier om detta.
Förekomsten av tarmfickor kommer sannolikt att fortsätta öka i västvärlden och det är inte helt säkert att en mer fiberrik kost minskar risken för tarmfickor, men det är ändå något som fortsatt kommer att rekommenderas i förebyggande syfte.
