Ulcerös kolit

Granskad av: Sven Almer, professor, överläkare, Magtarmcentrum, Karolinska universitetssjukhuset.

Uppdaterad: 2024-10-10

Ulcerös kolit är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som angriper ändtarmen eller tjocktarmen. Vanligast är att den sitter i nedre delen av tjocktarmen och ändtarmen, men den kan också angripa hela tjocktarmen. Om bara ändtarmen är inflammerad kallas den proktit. Sjukdomen är kronisk, vilket innebär att den kan återkomma i så kallade skov (tillfällig försämring). Vissa får enstaka skov under sin livstid medan andra har upprepade sjukdomsperioder.

De allra flesta som får diagnosen ulcerös kolit kan må bra och leva ett aktivt liv när den akuta attacken av sjukdomen behandlats och är över.

Omkring 45 000 svenskar har ulcerös kolit eller proktit. Varje år nyinsjuknar mer än 1 500 personer, ungefär lika många män som kvinnor. Sjukdomen debuterar vanligen mellan 15-35 års ålder, men kan debutera redan i barndomen.

Vad orsakar sjukdomen?

Ulcerös kolit beror på en samverkan mellan ärftliga faktorer, variationer i kroppens immunförsvar, tarmbakterier och andra olika miljöfaktorer. Exakt vilka vet inte forskarna ännu, men vissa människor har en medfödd, om än mycket låg risk att utveckla sjukdomen. Likaså finns det stöd för att infektioner och intag av vissa smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel kan starta eller försämra sjukdomen genom att immunförsvaret aktiveras.

Hur yttrar sig sjukdomen?

Symtomen på ulcerös kolit varierar beroende på hur svår attacken är och hur stor del av tjocktarmen som är inflammerad. Det vanligaste symtomet är diarré, med varierande grad av blod och slem i avföringen. Ju större del av tjocktarmen som är inflammerad, desto lösare är diarréerna.

Om det bara är ändtarmen eller nedre delen av tjocktarmen som är inflammerad, kan avföringen vara blodtillblandad men i övrigt se ut som vanligt. Sjukdomen kommer ofta smygande med relativt milda mag-tarmbesvär under en period innan den bryter ut och blir akut. I samband med sjukdomsattacker får en del problem med leder, framför allt i höft och rygg, och ledbesvär kan ibland vara första tecknet på att ett skov är på väg. Besvär från ögon, hud och gallvägar kan också förekomma.

Hur ställer man diagnos?

I fösta hand med tarmundersökning som sigmoideoskopi, koloskopi och röntgen samt blod- och avföringsprover vilka är de vanligaste undersökningsmetoderna för att fastställa om man har ulcerös kolit.

Vid sigmoideskopi och koloskopi för man nerifrån in en tunn slang i tarmen genom vilken man kan se och fotografera nedre delen av tjocktarmen respektive hela tjocktarmen och nedre delen av tunntarmen samt ta vävnadsprover. Vid rektoskopi, som idag används i mindre utsträckning än tidigare, förs ett smalt rör in i ändtarmen.

Andra metoder som kan komplettera den direkta tarmundersökningen är datortomografi, ultraljud och magnetisk resonanstomografi (MRT).

I cirka 10 procent av fallen är det svårt att skilja mellan ulcerös kolit och Crohns sjukdom eftersom många symtom är gemensamma. Det betyder att diagnosen efter någon tid kan komma att ändras.

Hur behandlar man ulcerös kolit?

Den som har ulcerös kolit behöver specialistvård och bör gå på regelbundna kontroller hos sin läkare.

Vid långvarig sjukdom som omfattar större delen av tjocktarmen finns efter 8–10 år en ökad risk för uppkomst av cellförändringar. Regelbunden tarmkontroll med koloskopi genomförs då med något till några års intervall för att upptäcka förändringar som kan vara förstadier till cancer.

1. Läkemedelsbehandling
   Den vanligaste behandlingen är medicinering. Eftersom ulcerös kolit inte går att bota i egentlig mening så är målet för behandlingen att hålla sjukdomen under kontroll, det vill säga att stoppa den akuta inflammationen och förebygga nya skov genom att minska risken för att inflammationen ska blossa upp igen, så kallad underhållsbehandling. Vilka läkemedel man får är individuellt. Personer med samma diagnos kan alltså få olika mediciner och det beror bland annat på hur svår sjukdomsattacken är och var i tjocktarmen inflammationen sitter.

    

2. Kirurgisk behandling
   De allra flesta med ulcerös kolit behöver inte genomgå en operation. Men i vissa fall räcker det inte med medicinsk behandling för att stoppa inflammationen och det kan då bli nödvändigt med kirurgi. Idag sker de flesta operationer med titthålsteknik, så kallad laparoskopisk operation.

    

   Vid akut sjukdom som inte svarat på läkemedelsbehandling, tas tjocktarmen bort medan ändtarmen lämnas kvar. Man får då en tillfällig stomi (”påse på magen”). Senare i ett lugnare skede, helst inom ett år, tas ställning till hopkoppling av tarmen och samtidigt tas då stomin bort. Idag finns flera olika alternativ och metoder. Vanligast är en så kallad bäckenreservoar. Kirurgen konstruerar då en behållare av en bit tunntarm som ansluts till ändtarmsöppningen. En annan nästan lika vanlig metod är att koppla tunntarmen till ändtarmen som blir kvar (så kallad ileo-rektal anastomos). Detta kräver dock att inflammationen i ändtarmen kan kontrolleras med mediciner. Vid bägge dessa metoder leds avföringen därmed ut den vanliga vägen. Ett annat alternativ är en permanent stomi, alltså en kvarvarande stomi för framtiden. Vilken metod som passar bäst är individuellt och den som ska opereras får möjlighet att diskutera de olika alternativen med den läkare som är ansvarig för operationen.

Kosten

Eftersom en inflammation i tjocktarmen inte påverkar näringsupptaget i någon större utsträckning rekommenderas inte någon särskild kost vid ulcerös kolit. Diarréer gör dock att kroppen förlorar vätska, salter och mineraler. Det är därför viktigt att dricka tillräckligt, gärna mineralvatten, och att tala med sin läkare om tillskott av vitaminer och mineraler. En dietist kan ge råd om kost och näring.

Vad kan vi vänta av framtiden?

Det är stor skillnad att få ulcerös kolit idag jämfört med för 20 år sedan. Behandlingen har förbättrats betydligt tack vare nya diagnosmetoder, effektivare mediciner och förbättrade operationsmetoder. Och utvecklingen går hela tiden framåt.

Inom den närmaste femårsperioden kan man förvänta sig att olika tester för att skräddarsy behandlingen kommer till användning i sjukvården, så kallad precisions-medicin. Det kan röra sig om testning för olika arvsanlag som karakteriserar själva inflammationen eller nyttan av olika läkemedel (gentestning) samt mätning av olika inflammationsämnen, så kallade biomarkörer, vilka varierar under sjukdomens olika faser.

……………………………………………….

Vill du fördjupa dig mer i ulcerös kolit? Läs gärna sjukdomsbeskrivningarna på 1177 och internetmedicin.

Läs mer om hur det är att leva med ulcerös kolit här.