Bäckenreservoar

Granskad av: Pär Myrelid, överläkare och biträdande professor vid Linköpings Universitet.

Uppdaterad: 2023-07-03

Bäckenreservoar är en operationsmetod som innebär att man tar bort ändtarmen, och tjocktarmen om den inte redan är borttagen, och istället skapar en behållare av sista delen av tunntarmen som läggs i lilla bäckenet – en bäckenreservoar. Tunntarmsreservoaren ansluts till analkanalen och ändtarmsöppningen och därmed leds avföringen ut den vanliga vägen.

Vad är en bäckenreservoar?
Bäckenreservoar är en operationsmetod som innebär att man tar bort ändtarmen, och tjocktarmen om den inte redan är borttagen, och istället skapar en behållare av sista delen av tunntarmen som läggs i lilla bäckenet – en bäckenreservoar.

Operationsmetoden infördes under 1970-talet och har därefter utvecklats och förbättrats på ett flertal sätt.  Idag genomförs i Sverige cirka ett 100-tal bäckenreservoaroperationer per år.

Varför får man bäckenreservoar?
Att man opereras med bäckenreservoar beror oftast på att man har en av flera sjukdomar, där operationen är ett sätt att komma till rätta med sjukdomen. Andra orsaker kan vara att man fått skador på tarmen eller att man drabbats av eller riskerar att drabbas av cancer i tjock- eller ändtarmen.

Det vanligaste skälet till bäckenreservoaroperation är att man har sjukdomen ulcerös kolit. Det är en kronisk, inflammatorisk tarmsjukdom som leder till inflammation i tarmens slemhinna. De flesta som har ulcerös kolit behöver inte opereras utan kan behandlas med olika läkemedel, men om sjukdomen är svårbehandlad är operation en möjlighet. En annan sjukdom som kan leda till bäckenreservoaroperation är FAP (familjär adenomatös polypos).

Bäckenreservoaroperationen
En bäckenreservoaroperationen kan ibland göras i ett enda steg, men oftast opereras man i flera steg. Det vanliga är att tjocktarmen tas bort vid en första operation. Man gör då en tillfällig tunntarmsstomi – ”påse på magen”. Det innebär att den sista biten av tunntarmen förs ut genom en öppning i bukväggen, oftast till höger om naveln.

Anledning till att man gör en tillfällig stomi är att man vill ge det opererade området möjlighet att läka och kroppen möjlighet till återhämtning, särskilt om man opereras i samband med en aktiv sjukdomsperiod. Därför behöver det ofta gå mellan några månader och ett år till nästa operationstillfälle.

Nästa steg är att ta bort ändtarmen och skapa själva reservoaren av sista delen av tunntarmen. Man lägger då  tunntarmen omlott som ett ”j” och öppnar upp tarmen längsgående varefter man sedan syr ihop fram- och baksidan på den del av tarmen som ligger omlott. På så sätt tillverkar man en cylinderformad behållare som sedan läggs ner i lilla bäckenet. Reservoaren kopplas sedan via en skarv till analkanalen ihop med ändtarmsöppningen, där slutmuskeln sitter. Operationen avslutas oftast med att man lägger upp en avlastande dubbelpipig tunntarmsstomi (två öppningar i stomin) av en slynga av tunntarmen strax uppströms om bäckenreservoaren. Denna tillfälliga stomi är för att säkerställa att alla sömmar och skarvar på reservoaren får läka i ro och minska risken för tidiga komplikationer av läckage från reservoaren efter operationen.

Det tredje steget är att ta bort den tillfälliga stomin, ofta efter 3-6 månader, varefter reservoaren sedan kan börja användas.

För att bäckenreservoaren ska fungera bra krävs att slutmuskeln inte är försvagad. Därför görs alltid en noggrann värdering av slutmuskelfunktionen innan man kan ta beslut om operation.

Efter operationen
En väl fungerande bäckenreservoar brukar innebära 4-6 tarmtömningar per dag och ibland någon enstaka tarmtömning vissa nätter. Precis efter operationen brukar man få gå oftare och det kan ta några månader upp till ett år innan tarmen stabiliserats så att man börjar få en fastare avföring om än fortfarande lös eller grötig.

Att opereras med en bäckenreservoar är en stor omställning, men efter den första anpassningsperioden upplever de allra flesta att vardagen blivit lättare efter operationen.

Behandling
Om allt fungerar som det ska anses de flesta i princip vara friska igen efter bäckenreservoaroperationen. Den som opererats på grund av FAP rekommenderas dock att fortsätta kontrollera att inte polyper utvecklas även i reservoaren.

I praktiken behöver många som opereras ändå få någon form av medicinsk behandling, exempelvis för att göra avföringen fastare.

Ungefär hälften av patienter med ulcerös kolit som fått en bäckenreservoar, men mycket färre av dem med FAP, drabbas någon eller några gånger av inflammation i bäckenreservoaren, vilket kallas pouchit. Detta brukar ge symptom i form av sjukdomskänsla och/eller täta trängningar av blod och slem. Inflammationen kan ofta behandlas framgångsrikt med en antibiotikakur men kan ibland kräva upprepade behandlingar eller till och med förebyggande behandling som vid ulcerös kolit.

Många tar också läkemedel för att göra avföringen fastare och minska ”bubbel” i magen. En del kan även behöva tillföra salt och vitamin B12.

I enstaka fall kan man drabbas av sena komplikationer eller att inflammationen i bäckenreservoaren vara så svårbehandlad att man kan behöva göra om operationen eller göra en permanent stomi i stället. Man brukar säga att efter 10 år har ungefär 10 procent av patienterna med bäckenreservoar fått avlasta sin reservoar med en ny stomi eller behövt ta bort reservoaren. Ibland, men inte alltid, kan man vid en sådan operation rädda reservoaren och göra om den till en kontinent ileostomi, en så kallad Kock-reservoar.

Läkemedelsbehandling
Närmare hälften av alla som opereras med bäckenreservoar får vid något tillfälle inflammation i reservoaren, vilket kan leda till att man får täta trängningar av blod och slem. Inflammationen behandlas då med antibiotika.

Många tar också läkemedel för att göra avföringen fastare och minska ”bubbel” i magen. En del kan även behöva tillföra salt och vitamin B12.

Kirurgisk behandling
I enstaka fall kan inflammationen i bäckenreservoaren vara så svårbehandlad att man kan behöva göra om operationen eller göra en permanent stomi istället, men det är mycket ovanligt.

Kost
Eftersom näringsupptaget till största delen sker i tunntarmen påverkas det inte i någon större utsträckning av att man tagit bort tjocktarmen. De flesta som opereras med bäckenreservoar kan därför äta ungefär som de gjort tidigare. Andra får gaser eller lös avföring av viss mat och kan exempelvis behöva äta mindre fett. Det kan vara bra att också veta vilken sorts mat som är gasbildande eller svårsmält och vilken mat som ger fastare respektive lösare avföring. En dietist kan ge råd om kost och näring.

……………………………………….

Läs mer om bäckenreservoar under operationsmetoder för IBD på internetmedicin.