Josefin är 24 år, bor i Edsbyn och jobbar som innesäljare. Att hon lever med Kronisk förstoppning har inte varit självklart att hon pratar om då sjukdomen känts både pinsam och skamfylld. Idag har hon kommit längre, bestämt sig för att inte skämmas och våga berätta. Här är hennes historia!

”När jag föddes märkte man att min mage inte fungerade som den borde. Och den började aldrig heller att fungera. Jag heter Josefin, är 24 år och kommer ifrån en by i Hälsingland. När jag var sju år gammal så kantades min vardag av flera olika mediciner för att jag skulle kunna gå på toaletten. Och läkarbesöken var ett flertal eftersom att det kan bli farligt för kroppen om den inte tömmer tarmarna på veckor.

Mina lärare spenderade timmar med mig och en hög med böcker som de läste högt ur, för att jag skulle ta mig tid att sitta på toaletten och försöka slappna av. Jag grät ofta. Eftersom att min mage levde sitt eget liv så kunde jag sällan kontrollera den, vilket ofta bidrog till ovälkomna fisar och resulterade mina klasskamraters skratt. 99 av 100 gånger skyllde man odörer som spred sig på mig.
Det gjorde att jag inte berättade för mina vänner att jag faktiskt är sjuk. Jag bara skämdes. Och den hemligheten har jag behållit. Min mage kan bestämma sig för att inte vilja gå på toaletten på en vecka, mer till och med. Så har det alltid varit. I början av min killes och mitt förhållande höll jag det också hemligt. Jag skyllde mitt magont på mens.

Jag lever med förstoppning och är uppväxt på laxeringsmedel i alla former ni kan tänka er. Idag är jag betydligt friskare men slåss fortfarande mot sjukdomen. När jag hittade Unga Magar så förstod jag, efter 24 år, att det finns fler som har en vardag och ett liv som mitt. Äntligen känner jag att det inte längre är tabu att prata mage! Vi måste berätta för varandra varför vi mår som vi mår, att ha en magsjukdom är lika lite pinsamt som vilken annan sjukdom som helst.”

/Josefin Hallström