Sara Foureaux

AMBASSADÖR

Sara är ambassadör i Förlossningsskadad Kvinna, ett projekt på Mag- och tarmförbundet. Bor i Stockholm och är 33 år.

Hon vill bidra till en säkrare förlossningsvård och eftervård genom att delge sina erfarenheter.
Hennes vårdhistoria går att läsa här nedan.

För utskrift samt information om kontaktväg:
Presentation Sara Foureaux, nedladdningsbar PDF

 

Vårdhistoria - efter förlossning vaginalt

Förstföderska 2017, snabbt förlopp – får en förlossningsskada.

Medicinsk bedömning, efterförlopp och personliga erfarenheter
Förlossningsskada Grad 2, d v s djupare bristning i perineum (mellangården=utrymmet mellan slida och anus) med skada på hud, muskler, fascia (bindväv) och/eller vaginalslemhinnan.

Komplikationer i samband med läkning i form av smärta och infektion. Långdragen problematik med smärta, tyngdkänsla och till följd av detta allmän trötthet.  Anknytningsproblematik under barnets första levnadsår, vilket inte uppmärksammades varken av henne själv eller vården.

Har fått söka vård flertalet gånger innan skadan uppmärksammades och opererades cirka ett år efter förlossningen. Kontakt med uroteurapeut och en samtalskontakt har bidragit till läkning fysiskt och psykiskt. Fortfarande, ca 3,5 år efter skadan behöver tid avsätta varje dag för rehabiliterande träning.

Arbetar som legitimerad sjuksköterska och har reagerat starkt på upplevelsen av en vård som inte är personcentrerad, det vill säga brister i bemötande och omvårdnad. Vid det snabba förloppet tog ingen hänsyn till planeringen som var nerskrivet i journalen. En plan som utformats tillsammans med en Aurorasköterska* om hur vården skulle anpassas med tanke på de rädslor och farhågor som identifierats inför förlossningen.

Att ingen under förlossningen och i eftervården uppmärksammade hennes psykosociala behov upplevdes som ett större svek än den faktiska bristningen.

Fick i förlossningssalen kort information om skadetypen men blev inte erbjuden någon efterkontroll av skadan på BB. Bär på känslan av att en vaginal förlossning innebär att kvinnan är sekundär. Att vara ”ett stycke kropp som baxas runt för att förlossningsvårdens mål ska uppnås – att få ut ett levande foster” – det är känslan.

Har själv ombesörjt att hon idag mår bra. Vill verka för att den födande kvinnan sätts i fokus såväl i förlossningsvården som vården i stort, det vill säga: personcentrerad vård.

*Auroraklinik: Tar emot kvinnor som känner stark oro och rädsla inför förlossningen.

/Texten är uppdaterad oktober 2020