Anna Lundh

AMBASSADÖR

Anna är ambassadör i Förlossningsskadad Kvinna, ett projekt på Mag- och tarmförbundet. Bor i Malungsfors och är 52 år.

Hon vill bidra till en säkrare förlossningsvård och eftervård genom att delge sina erfarenheter.
Hennes vårdhistoria går att läsa här nedan.

För utskrift samt information om kontaktväg:
Presentation Anna Lundh, nedladdningsbar PDF

Vårdhistoria - efter förlossningar vaginalt

Föder sitt första barn år 2000 (sugklocka), andra barnet år 2002 – får förlossningsskador båda gånger. Dessa är delvis fortfarande odiagnostiserade.

Medicinsk bedömning, efterförlopp och personliga erfarenheter
Förlossningsskada vid första barnets födelse: Grad 3, d v s sprucket perineum/mellangård (utrymmet mellan slida och ändtarm) inklusive sfinkterruptur (ändtarmens ringmuskel är skadad). Sfinkterrupturen syddes direkt efter förlossningen under lokalbedövning på operationsavdelningen. Bedömning arton år efter förlossningen, i januari 2019, visar att den viljemässiga kontraktionen av yttre sfinktern (slutarmuskeln) inte fungerar som den ska. En gynekolog bedömde att kirurgisk åtgärd inte var möjlig efter så många år.

Förlossningsskada vid andra barnets födelse: troligen en levatorskada enligt en bäckenbottenbedömning sjutton år efter förlossningen (levatormusklerna stödjer upp bäckenbotten). Kirurgisk åtgärd idag är inte möjlig på grund av ärrad läkning. I efterförloppet även ett mindre framfall av främre vaginalväggen (cystocele).

Har allt sedan första förlossningen för tjugo år sedan besvärats stort av; smärtor, snedbelastad rygg, blås- och tarmtömningsproblematik, återkommande illamående och sömnstörningar. Har lagt ner stor kraft på egen fysisk träning, bland annat efter råd från fysioterapeuter, för att avhjälpa problemen. Delvis med kontraproduktivt resultat eftersom råd getts mot bakgrund av oupptäckta skador. Har själv kommit fram till egna former av träning som varit till hjälp, bland annat har sittande och liggande på en spikmatta hjälpt en del mot smärtan. Även medicinerat med biverkningar som delvis förvärrat problematiken.

Fått kämpa för tillgång till bedömning och vård, sökt sig såväl lokalt, regionalt som nationellt. Mött många avfärdanden, återkommande hänvisningar till ”nya” vårdprofessioner men fortfarande utan säker diagnostisering. Är det en felläkt levatorskada eller något annat? Vilken träning är den bästa? Träning överhuvudtaget utan att förvärra skadan?

Trots alla vårdkontakter kvarstår en känsla av ensamhet och frustration kring det som, enligt egen upplevelse, ”gick sönder” vid förlossningen 2002. Har fortfarande 2020 inte fått någon heltäckande vårdbedömning, med tillhörande adekvata råd om hur hon ska bli bättre.

Vill se ökad förståelse och kunskap hos såväl förlösta kvinnor som inom vården att symptom, exempelvis smärta, kan härledas till just en förlossningsskada.

Vill också synliggöra vikten av riktad träning och kost kan vara en del av rehabilitering och välmående.

/Texten är uppdaterad oktober 2020