Vår allmänna socialförsäkring är för närvarande under ganska hårt tryck. Så har det till exempel blivit svårare att få merkostnader för fettreducerad kost godkända. För den som har stora tandvårdsbehov har tandläkarräkningarna nått oacceptabla nivåer.

Regeringen har beordrat översyn av assistansersättningen. Medel anslagna till bilstöd har tagit slut före årets utgång både 2015 och detta år, osv. Tanken bakom den allmänna socialförsäkringen är ju att via skattesedeln gemensamt bygga ett skyddsnät som skall räcka till för var och en efter behov vid sjukdom, arbetslöshet, dödsfall mm. På senare år har det likväl blivit allt vanligare att teckna privata personförsäkringar för att komplettera de luckor som blir allt fler i välfärdssystemet.

Mellan år 2000 och 2014 sexdubblades exempelvis antalet privata sjukvårdsförsäkringar och ökade med i genomsnitt 14 procent varje år. Det är tveklöst så att många människor känner ett behov av att komplettera hängslena med svångrem. För en del av våra medlemmar finns dock inte alternativet att teckna privata försäkringar pga kroniska sjukdomsdiagnoser. Många bolag är helt enkelt rädda för den förhöjda risk som mag-/tarmsjukdomar kan medföra ur ett försäkringsperspektiv.

Det förekommer därför att våra medlemmar får sämre försäkringsvillkor än allmänheten, högre försäkringspremier eller rent av avslag på sina ansökningar. Den senaste tiden har vi haft anledning att titta lite närmare på personförsäkringar för dem med kroniska sjukdomar i samband med att vi avgivit remissyttrande på utredningen SOU 2016:37 – ”Rätten till en personförsäkring”. Flera intressanta förslag lämnas där på hur försäkringskonsumentens ställning kan förbättras.

Bland annat finner utredningen att försäkringsbolagen måste lämna bättre och tydligare avslagsgrunder i de fall då en person nekas försäkring (avvikelse från den s.k. kontraheringsplikten). Genom berättelser från våra medlemmar vet vi att detta förekommer och utgör ett praktiskt problem. Avslagsgrunderna är ibland så otydliga att det är svårt att överhuvudtaget förstå varför försäkring nekas. Ibland är skälen väldigt summariska i den meningen att bolaget bara allmänt hänvisar till att en mag-/tarmsjukdom medför en förhöjd försäkringsrisk utan att ta hänsyn till sjukdomsbilden i det individuella fallet. Ett annat förslag är att beslut om avslag skall kunna överprövas i Personförsäkringsnämnden istället för domstol. Processen blir då enklare och kan drivas av den enskilde på ett helt annat sätt än idag.

Under arbetet med remissyttrandet dök också funderingen upp om det skulle vara möjligt att betrakta mellanskillnaden i en förhöjd försäkringspremie som en merkostnad inom ramen för handikappersättningen. Efter kontakt med handläggande myndighet (Försäkringskassan) är beskedet att frågan är oprövad. Det betyder att det i nuläget finns en möjlighet att det skulle kunna fungera. Naturligtvis måste det som alltid kunna visas att den förhöjda premien beror på funktionsnedsättningen, men ett läkarintyg samt beslutsgrund från försäkringsbolaget borde utgöra tillräckligt bevismaterial. Jag känner inte till om någon medlem prövat att få en förhöjd premie täckt som merkostnad. Om någon gjort det får ni gärna höra av er till mig.

Vårt remissyttrande finns på vår hemsida under rubriken ”Intressepolitik”.

Text: Peter Eneroth, e-post: email hidden; JavaScript is required