Nyheter

Sara och Anton väljer glädjen

– En påse på magen ska inte vara ett hinder för kärlek eller vänskap. Klarar man inte en sån detalj så är det inte värt att satsa på relationen, säger Sara Udd, 21.
– Umgås med personer som stöttar dig och bygg upp en identitet utanför din sjukdom!

Sara vet vad hon pratar om. När hon var tolv år fick hon en mycket allvarlig variant av Crohns. Hon har under många år varit väldigt sjuk och haft allvarliga komplikationer, haft inflammationer i bukspottskörteln och näsan, varit undernärd och svårt deprimerad. Det har blivit många operationer och behandlingar, och långa perioder på sjukhus.

VIKTIGT MED VÄNNER SOM FÖRSTÅR
– Det är viktigt att kunna prata med vännerna om sin tarmsjukdom, men när man har förklarat en gång så ska det räcka att säga att man är trött eller har ont i magen för att de ska förstå – man måste inte prata om sjukdomen hela tiden. Jag vill inte låta för hård, säger Sara, men det finns en gräns – det finns så mycket annat man kan fokusera på!

Sara fick stöd i sin vänkrets redan i samband med att sjukdomen bröt ut. I parallellklassen fanns en tjej som fick crohns nästan samtidigt. De möttes på skolgården, båda med slang i näsan. Det blev som en dörröppnare och tjejerna är bästa vänner sedan dess.

När Sara var femton fick hon stomi. Då kändes det väldigt ensamt och hon upplevde att det bara var betydligt äldre personer som drabbades av samma sak. Det pratades mycket om stora baddräkter och höga trosor – inget som en tonårstjej ville identifiera sig med. Numera är Sara glad och utåtriktad men säger att det ”bakom fasaden finns en trasig flicka” och hon är lite ledsen över att ha missat sin tonårsperiod. Nu läser hon in gymnasieåren på distans. Skolan har stor förståelse och hon får ta studierna i sin egen takt och anpassa efter hur hon mår.

HITTA ETT POSITIVT FOKUS
Anton Andersson är 22 år och jobbar som säljare i en telebutik. Anton har crohns och en sjukdomshistoria som liknar Saras. För lite mer än ett år sedan flyttade han från Värmland till Älvsjö, bara 6 minuter med pendeln från Huddinge där Sara bor.

De lärde känna varandra förra hösten: Han var med i ett inslag om tarmsjukdomar på nyheterna i SVT. Sara tog kontakt med honom via Facebook, de klickade direkt och har träffats nästan varje dag sedan dess.

– Vi förstår varandra så väl. Oftast räcker det att se på varandra för att veta hur den andre mår – och vi kan skämta om allt.

De känner inte igen sig i det självömkande som de ofta upplever blir tongivande i IBD-forum där syftet är att stötta varandra.

– Det blir lätt ett väldigt negativt fokus som man påminns om hela tiden. Det viktigt att komma ihåg att de flesta av medlemmarna i gruppen sitter i samma båt. Många pratar om sina problem som att ingen annan har en aning om vad de går igenom, säger Anton. Man ser mer och mer av långa deppiga texter om hur illa de har det. Vissa triggar varandra och det blir nästan som en tävling om vem som är mest sjuk.

– Precis som att man kan testa olika typer av mediciner så är det viktigt att våga prova att välja att inte vara olycklig, fyller Sara i. Lämna din trygghetszon ibland – och våga vara glad!

 

Text: Kajsa Asp Jonson

Foto: Privat