En uppgift som ger mig styrka

Det finns många saker som kan tära på en här i livet. För mig var det mest betygshets men också pressen över att sakna disponibel fritid.

När jag först insåg att jag inte riktigt mådde bra, trodde jag det berodde på betygen och pluggtimmarna. Jag hade ju trots allt haft problem med magen hela mitt liv, men det var inte längre en grej som tärde på mig, det var vardagligt. Men det kom återigen att bli ett enormt friktionsmoment i och med min diagnos, Crohns sjukdom. Jag fick inte äta allt jag ville, var för trött för skolan och kände varje dag av bieffekterna från mediciner. Det som tärde på mig mest var känslan av ensamhet i min sjukdom. Vi är en hel del med IBD i Sverige men inte tillräckligt många för att alla garanterat ska ha någon i sin bekantskapskrets. Så jag gav upp. Jag slutade bry mig och lunkade fram genom vardagen utan att försöka. Som tur är finns det också moment, som till skillnad från att tära, ger en styrka. Jag hamnade i en fantastisk terapigrupp med andra sjuka. Vilket förändrade allt. Att kunna skämta om sin sjukdom om ens bara en timme i veckan med folk som faktiskt förstod, var det lilla jag behövde för att må bättre. Nu har jag hittat ännu en syssla att få styrka från, som IBD-ambassadör för Mag- och tarmförbundet. Här får jag möjligheten att arbeta för att ge andra den hjälpen som jag skulle ha behövt från början. Trots att saker fortfarande tär på mig kan rätt saker ge en styrka nog så det räcker och blir över.

Panos Tufexis
IBD-Ambassadör