ATT LEVA MED PSYKISK OHÄLSA OCH CROHNS SJUKDOM

Många gånger har tanken slagit mig. När ska jag kunna leva istället för att bara överleva? Kommer jag någonsin må bra igen?

Att få en kronisk diagnos påverkade hela mitt liv, vare sig jag ville eller inte. Allt som tidigare hade varit blev förändrat. För mig blev det en långt utdragen chock och jag minns så väl dagen då jag opererats för första gången för min Crohns. En läkare kom in och sa att jag har Crohns sjukdom. Vad är det? Är jag dödssjuk? Kommer jag att kunna leva som vanligt? Äta vanlig mat? Vad doktorn sa efter att hen berättat om diagnosen minns jag inte, men jag kan gissa att allt avslutades med: ”Har du några frågor?”. Självklart hade jag det, men då hade samtalet tagit slut och var jag ensam i min sjukhussäng igen. Även efter en googling på ”Crohns sjukdom” var många frågor obesvarade, jag var rädd och framför allt förvirrad. Vad skulle hända nu?

Efter den sjukhusvistelsen har mitt liv präglats av återkommande depressioner och ångestattacker. Hela min person fick plötsligt ett inslag av nedstämdhet över sig, något som jag aldrig tidigare upplevt. Vissa dagar kan jag vakna och direkt känna smärtan i magen eller i lederna, ett symptom som ofta tillkommer vid IBD-sjukdomar. Men det slutar inte där. Det fysiska är inte det enda jag känner, utan den psykiska smärtan är minst lika överväldigande. En hopplöshet som många gånger fått mig att fundera över om det är värt att fortsätta leva. Är det värt att leva när jag ändå är så ledsen över den här sjukdomen att det känns som att jag aldrig kommer bli glad igen? Den här ångesten ligger alltid redo, den gnager, den kan när som helst slå till.

Tyvärr är psykisk ohälsa något som vi människor sällan pratar om. Vare sig vi har en kronisk sjukdom eller inte så är det tabu att tala om hur vi mår psykiskt. Det här har gjort att jag många gånger valt att le och se glad ut, stänga inne mina egentliga känslor, istället för att berätta hur jag egentligen mår. Många av oss lever på grund av detta i tystnad, lider i tystnad. Problemet med det är att vi därmed ofta tror att vi är ensamma om våra mörka tankar.

Gemenskap, att få dela med sig av sina tankar och prata med andra i liknande situation kan vara en stor hjälp för människor som lever med psykisk ohälsa. Något som har hjälpt mig enormt mycket är att prata via internet med andra personer som har Crohns sjukdom. Många gånger har det känts lättare än att prata med en doktor som sällan själv har de erfarenheter som vi sjuka har. Min doktor har inte Crohns. Hen kan omöjligen veta till exempel vilken ångest det ger att behöva ställa sig vid en lyktstolpe och kräkas när en är ute och handlar, för att kroppen anser sig ha jobbat för hårt av en kort promenad. Jag kan räkna upp hundratals pinsamma situationer som min sjukdom har utsatt mig för och de som förstår mig bäst, det är i dagsläget de som har upplevt samma sak.

Jag tänker inte skämmas över min psykiska ohälsa längre och gastrovården borde börja uppmärksamma den psykiska aspekten hos oss med de här sjukdomarna.

Emma Andersson
IBD Ambassadör