Crohns sjukdom

Crohns sjukdom (IBD) är en kronisk inflammatorisk sjukdom. Den kan uppstå var som helst i mag-tarmkanalen. Det vanligaste är att inflammationen sitter i nedre delen av tunntarmen eller övre delen av tjocktarmen. Drygt 20 000-35 000 svenskar beräknas ha Crohns sjukdom. Varje år nyinsjuknar omkring 750 personer, ungefär lika många män som kvinnor. De flesta är 15-30 år.

Vad orsakar sjukdomen?

Crohns sjukdom beror på en samverkan mellan olika miljöfaktorer och ärftliga faktorer. Exakt vilka vet inte forskarna ännu, men man tror att vissa människor har en medfödd risk att utveckla sjukdomen. Likaså tror man att nedsatt immunförsvar, infektioner och intag av vissa smärtstillande/antiinflammatoriska läkemedel kan utlösa sjukdomen. Vad man däremot säkert vet är att rökning ökar risken att drabbas av Crohns sjukdom och att sjukdomen förvärras om man röker.

Hur yttrar sig sjukdomen?

De vanligaste symtomen är magsmärtor och många toalettbesök. Men eftersom sjukdomen kan sitta i olika delar av tarmen så kan det variera något. Om inflammationen är svår, eller om man haft den länge, kan man drabbas av feber och blod i avföringen. Man kan också gå ner i vikt, vara mycket trött, uppleva besvär från ändtarmen, eller med leder, ögon och hud.

Hur ställer man diagnosen?

Rektoskopi, koloskopi och röntgen samt blod- och avföringsprover är de vanligaste sätten för att fastställa om man har Crohns sjukdom. Vid rektoskopi förs ett smalt rör in i ändtarmen. Genom röret kan man se hur tarmen ser ut och även ta vävnadsprov. Vid koloskopi för man in en tunn slang genom vilken man kan se och fotografera hela tjocktarmen och nedre delen av tunntarmen samt ta vävnadsprover.

I cirka 10 procent av fallen är det svårt att skilja mellan Crohns sjukdom och ulcerös kolit eftersom många symtom är gemensamma. Det betyder att diagnosen kan komma att ändras.

Hur behandlar man Crohns sjukdom?

Den som har Crohns sjukdom behöver specialistvård och bör gå på regelbundna kontroller hos sin läkare.

Läkemedelsbehandling

Den vanligaste behandlingen är medicinering. Eftersom Crohns sjukdom inte går att bota så är målet för behandlingen att hålla sjukdomen under kontroll, det vill säga stoppa akuta inflammationer och förebygga nya. Det som kallas remission. Vilka läkemedel man får är individuellt. Personer med samma diagnos kan alltså få olika mediciner och det beror bland annat på hur svår sjukdomsattacken är och var på tarmen inflammationen sitter. En del behöver ingen medicin alls när sjukdomen är i en lugn period.

Kirurgisk behandling

I de fall läkemedel inte ger tillräckligt god effekt kan operation vara den bästa hjälpen. Oftast gäller det vid akut, mycket svår inflammation. Man tar då bort en så liten del av tarmen som möjligt och i de flesta fall innebär därför operationen inte någon påtaglig störning av tarmens funktion. Om tjocktarmen och ändtarmen är svårt inflammerad och läkemedel inte hjälper kan en stomi behövas. Det betyder att man får ”påse på magen”, antingen tillfälligt för att avlasta tarmen eller som en permanent lösning. Färre än 10 procent av alla med Crohns sjukdom får en permanent stomi.

Övrig behandling

Aferesbehandling är en metod som ibland kan komma i fråga för IBD-patienter som inte har svarat på annan behandling. Metoden innebär i stora drag att man filtrerar patientens blod genom en kolumn för att rensa blodet från vita blodkroppar som underhåller inflammationen.

Kosten

Kost är alltid en viktig del av behandlingen för personer med inflammatoriska tarmsjukdomar. Normalt får man inga begränsningar när det gäller mat, men man bör äta varierat och regelbundet. Det är väldigt individuellt vilken kost som fungerar eller inte fungerar, pröva dig fram så att du inte undviker en viss sorts mat i onödan.

Vid behov kan många få hjälp av dietist. En dietist kan vägleda, näringsberäkna och ge recepttips om bra och god mat, samt bedöma om du behöver någon form av kosttillskott.

Vad händer med tänderna?

Den som har Crohns sjukdom riskerar att få mer hål i tänderna och tandlossning än andra. Saliven minskar vid långvariga diarréer med muntorrhet som följd och medicinering eller sjukdomen i sig själv kan ge förändringar i munslemhinnan. Det är därför viktigt att gå till tandläkaren eller tandhygienist regelbundet.