Nyheter

”Tarminstinkt” kan ha varit våra förfäders GPS

Fråga vem som helst var de åt den godaste middagen och du kommer sannolikt kunna be om en detaljerad beskrivning över både inredningsdetaljer och bordsplacering. En studie i Nature Communications ger en möjlig förklaring till varför viss mat man ätit och var det skedde, etsat sig fast i minnet.

Kroppens längsta nerv, den så kallade vagusnerven, är motorvägen mellan det som forskarna kallar kroppens två hjärnor – den i ditt huvud och den i din mag- och tarmkanal. Nerven är bland annat involverad i att tala om för dig när du ätit tillräckligt och bör sluta, eftersom den hjälper till med att transportera biokemiska signaler från magen till den mest primitiva delen av hjärnan; hjärnstammen.

I denna djurstudie kan forskare dock ha hittat ett större syfte bakom kommunikationen genom vagusnerven. Denna tarm-hjärna-axel skulle nämligen genom att kommunicera till en annan del av hjärnan (minnescentrumet hippocampus), mycket möjligt vara delaktig i att hjälpa dig att minnas platsen där du åt.

Forskarna tror att denna instinkt, dvs kopplingen mellan matintag och vår förmåga att uppfatta världen omkring oss, med stor sannolikhet är en neurobiologisk mekanism som härstammar från den tid då ”snabbmat” fortfarande definierades som en flock rådjur som springandes för livet rusade ifrån de hungriga jägarna.

– Förr i tiden bör det ha varit av stor vikt för tarmen att arbeta med hjärnan för att tillsammans kunna fungera lite som en GPS, sa Scott Kansoski, assisterande professor i biovetenskaper vid USC och en av författarna bakom artikeln. Dessa tidiga människor hade förmågan att minnas platser där de tidigare hade hittat mat och kunde därför återvända dit för att hitta mer.

Studien publicerades den 5 juni i somras.

STUDERADE VAGUSNERVEN HOS RÅTTOR

För att undersöka kopplingen mellan tarmen och hjärnan, genomförde forskarna en studie på råttor. Det visade sig att när råttornas vagusnerv frikopplades, klarade de inte längre av att minnas omgivningen.

– Vi kunde se brister i råttornas minne när vi klippte av kommunikationen mellan tarmen och hjärnan, sa Andrea Suares, en av forskarna.

Den frikopplade signalvägen påverkade också markörer i hjärnan som är nödvändiga för tillväxten av nya neurobiologiska kopplingar och hjärnceller i hippocampus. Frikopplingen visade sig dock inte påverka råttornas ångestnivå eller vikt.

Bakom forskarnas upptäckt finns fog för eftertänksamhet. Kan kirurgiska behandlingar som blockerar tarm-hjärna-kommunikationen (t.ex. fetmakirurgi) påverka minnet?

 

Text: Linn Inganäs

Källa: University of Southern California

Länk till abstract: https://www.nature.com/articles/s41467-018-04639-1