Nyheter

Dotterns smärtor är hennes vardag

Att ha en mag- och tarmsjukdom kan vara plågsamt. Även för anhöriga. Det vet Ulrika Engdahl vars dotter lider av extrem IBS som familjen kämpar med dagligen.

– Vi har stått i köket och gråtit tillsammans för att Sofia inte kunnat äta något alls utan att få ont, säger mamma Ulrika.

I en lägenhet på Södermalm i Stockholm välkomnar Ulrika Engdahl in i ett ljust vardagsrum. Katten Kiara myser i soffan och i rummet intill finns 17-åriga dottern.

– Vi trivs och det är smidigt för Sofia att ta buss till sitt gymnasium härifrån, säger hon.

Det har inte varit lätt för Sofia Klingborn att ta sig in på gymnasiet. På grund av sjukdomen IBS (Irritable Bowel Syndrome) är magsmärtorna ständigt närvarande och hindrar henne ofta från att gå till skolan. Magproblem har hon haft hela livet och första gastroskopin genomgick hon i sjuårsåldern, då inget fel hittades.

– Läkaren var avfärdande och sa att en del barn har ont i magen. Jag såg på mitt barn som led och tänkte att jag skulle behöva slåss för henne. Att det här bara var början, säger Ulrika Engdahl.

I tonåren blev Sofia mycket sämre. Magsmärtorna tvingade familjen in och ut på akuten och Sofia fick även utslag, feber och började svimma. Trots många undersökningar hittade läkarna inget fel och konstaterade att Sofia led av extrem IBS.

– Det blev upp till mig att förklara för alla hur Sofia mådde. På möten med lärare och läkare men även för släkt och vänner, säger Ulrika.

För att Sofia skulle ha chans att klara grundskolan betalade Ulrika för privat läxhjälp.

– Det var mitt bästa beslut någonsin. Sofia fick hjälp med uppgifter samtidigt som hon kunde ligga hemma i sängen. Utan det hade Sofia aldrig klarat skolan så bra.

I deras nära mor-och-dotter-relation har de aldrig haft svårt att prata om de fysiska symptomen av sjukdomen. Den psykiska delen, med ångest och panik, har Ulrika behövt läsa på mer om för att förstå.

– När Sofia säger att hon inte orkar längre blir jag jätterädd, säger hon och tar av sig glasögonen och gnuggar sig i ögonen. Men hon måste få ventilera sina känslor och säga så.

Sofia kommer in i vardagsrummet. Hon är späd, bär grå mjukisbyxor och en t-shirt med texten ”drittsekk”. En referens till den populära ungdomsserien Skam som hon brukar titta på med en kompis.

– Smärtorna har jag växt upp med och vet att ingen kan ta bort, men med det psykiska som kommer med min IBS har mamma alltid varit där. Hon får inte panik när jag får panik, säger Sofia och möter sin mammas blick.

Med allt fokus på Sofia har det under åren inte funnits utrymme för Ulrika att ta hand om sig själv. Idag är hon bättre på det, när Sofia blivit äldre och mer självständig.

– Förut gick jag på föräldrastöd. Nu vill jag mer ta mig tid att gå till gymmet eller träffa en vän, säger Ulrika.

Sofia går hos en kurator och ska snart börja en ny utredning hos en specialistläkare. Med alla erfarenheter i bagaget vågar familjen inte hoppas för mycket.

– Jag tror att Sofia alltid kommer ha ont. Det gäller att hitta saker hon kan se fram emot. Jag har även lärt mig att aldrig säga att hon ska försöka, för det gör hon hela tiden, avslutar hon.

Text: Malin Pettersson